Tåget vi tog till Hat Yai fortsätter till Bangkok så vi hoppade på det igen, men den här gången i en sovvagn.
På kvällen vek de ihop sätena till sängar. Den här tågresan var 18 timmar lång.
Sedan bestämde vi oss för att gå en runda i staden för att äta lunch och se några tempel.
Här startade en liten spännande side quest (texten med gul bakgrund). Den är ganska fristående så det går bra att hoppa över eller läsa senare.
Normalt sett brukar jag ha mycket bilder och inte så mycket text, men den här historien går bara att berätta med text så förbered dig på mycket text 🙂
Den inringade personen kom fram och började prata med oss. Han frågade det vanliga såsom varifrån vi kommer och hur länge vi ska stanna i Bangkok. Sedan berättade han att templet Wat Saket (som man kunde se toppen av från platsen där vi stod) öppnar klockan fyra (om två timmar). Han föreslog några andra tempel i närheten vi kunde kolla på tills dess, och sen skulle vi kunna gå in i Wat Saket och se solnedgången. Han frågade om vi hade kommit till Bangkok för att kolla på Lucky Buddha, en Buddha-staty som bara har öppet ett par gånger per år. Vi visste inte om det, det var bara tur att vi hade kommit just den dagen då Lucky Buddha var öppen. Sedan tipsade han oss om att Thailand har ett program för turistfrämjande i samband med det, som innebär att tuktuk-förare får gratis bensin så att vi kan åka tuktuk billigare, rundan med tempel han hade berättat om skulle bara kosta 30 baht (9 kr) per person, men det gäller bara för tuktuk med gula skyltar. Han började försöka peka ut vilken sorts gul skylt han menade på de som körde förbi på vägen 30 meter bort. Då stannade en tuktuk och föraren joggade fram till oss. Det var uppenbarligen hans kompis för tuktuk-föraren visste precis vilken runda vi hade blivit erbjudna och till vilket pris. Han tillade dessutom att vi kunde betala i slutet av turen. Vi tackade ja.
Han började förstås med att köra oss till Lucky Buddha som bara var öppen idag.
Tuktukföraren stannade en bit bort och lät oss gå och titta på Lucky Buddha själva. Han sa att vi skulle ta vår tid och inte känna oss stressade. Det var en liten och oimponerande buddha i jämförelse med de som brukar finnas i tempel. Det var inga andra människor där. När vi var på väg att gå tillbaka kom en man gående och frågade om vi hade bott i Bangkok länge eller hur vi visste att Lucky Buddha var öppen idag. Vi sa att vår tuktukförare hade berättat det för oss och mannen sa att vi hade sån tur. Han kände också till programmet för turistfrämjande som gjorde vår tuktuk billigare. Han förklarade att det finansierades av en kostymfabrik som delade ut bensinkuponger åt tuktukförare som tog dit sina kunder nu efter covid. Han berättade att thailändska kostymer var kända, vilket vi naturligtvis visste, och att det är bra kvalitet. Mannen var från Phuket och skulle på sin brors bröllop till helgen.
När vi kom tillbaka till tuktuken undrade vår förare om det var okej att han körde oss till sin sponsor, kostymfabriken som betalar hans bensin. Vi hade ju redan hört om det så vi blev inte förvånade. Det lät spännande att se en kostymfabrik så det fick han gärna göra. På vägen började vi prata om att mannen vi mötte vid Lucky Buddha nog kanske var en statist, för det passade lite för bra att han kom och pratade om just det. Och det är inte så ofta någon bara går förbi och börjar prata med oss.
När vi kom fram var vår tuktukförare tydlig med att vi kan köpa något om vi vill men att vi absolut inte behöver göra det. Han väntade utanför när vi gick in. Kostymfabriken var snarare en pytteliten kostymbutik. De var väldigt säljiga och försökte göra det svårt att tacka nej. Den ena kunde några fraser svenska. Vi kollade på lite olika grejer men sa ganska snabbt att vi inte var intresserade. Då ville de få ut oss ur butiken så snabbt som möjligt för att prata med nästa kund. När vi åkte vidare frågade tuktukföraren vad de ville ha för en kostym. 10000 baht (3000 kr) sa vi och det tyckte han var dyrt.
Nästa stopp var templet Wat Benchamabophit.
Sedan ville vår tuktukförare åka till en till kostymbutik. Han sa att de inte ger honom någon kupong om vi går ut så snabbt, och ville att vi skulle stanna där inne i tio minuter eller så. Han upprepade igen att om vi såg något vi gillade kunde vi köpa det men annars skulle vi inte köpa något.
Jag och Axel skådespelade att vi var intresserade och jämförde olika färger, tyger och priser. Det var ganska skoj tycker jag. När det hade gått tio minuter drog vi.
Nästa stopp var en båttur på Bangkoks kanaler. Vi tänkte oss att det skulle vara en båt med många turister på, men när vi kom fram såg det ganska sketchy ut, mer som att han körde oss till ett par av hans kompisar som hade en båt. De visade på en karta hur vi skulle åka och sa att det kostar 2400 baht (700 kr) för oss två. Det tyckte vi var alldeles för dyrt. Då sänkte de priset två gånger och vår tuktuk-förare hejade på “good price good price!”. Men vi hade bestämt oss för att vi inte ville åka med så vår tuktukförare fick köra iväg oss igen. Då var han märkbart irriterad, uppenbarligen skulle han ha fått provision för att ta oss till båten. Som bestämt lämnade han av oss vid Wat Saket. Vi betalade 100 baht (30 kr) eftersom vi inte ville be om växel (det skulle kosta 60 baht).
Vi det här laget var det förstås uppenbart att hela grejen hade varit ett försök att lura oss och att Wat Saket inte alls öppnade klockan fyra, det hade varit öppet hela dagen. Men egentligen tycker jag nästan att vi hade lurat dem eftersom vi hade fått åka runt i Bangkok med tuktuk jättebilligt. När jag googlade på kvällen såg jag att det här är en vanlig komplott som kallas “Lucky Buddha scam” med hundratals historier som liknade vår men skiljer sig lite här och där.
Jag tycker det här var det bästa vi gjorde i Bangkok för det var spännande att få se hur de gör på så nära håll. Men det hade förstås inte känts lika skoj om de lyckades.
Nästa stopp blir Siem Reap och Angkor Wat i Kambodja.