Saigon heter egentligen Hô Chi Minh-staden, men de flesta i Vietnam verkade säga Saigon.
Buss från Phnom Penh.Vi åt på en restaurang mellan Kambodjas och Vietnams gräns.Hotellrum utan fönster.Bến Thành Market.Det här är bánh mì. Det är väldigt populärt i Vietnam och man kan hitta ett stånd som säljer det överallt. De var goda och lagom starka.
Cu Chi-tunnlarna är ett enormt tunnelnätverk som användes av FNL under vietnamkriget. Vår guide berättade att de ibland behövde stanna i tunnlarna i veckor i streck och fick alla möjliga hälsoproblem. Här är ett intressant inlägg på Quora med några genomskärningsbilder som visar vilka olika rum som fanns i tunnlarna.
Man kunde prova att gå ned genom en dold ingång.Vår guide visar olika sorters fällor som FNL byggde.En modell av hur tunnlarna grävdes. Den här är på tre meters djup, den översta nivån. Det fanns också tunnlar på 6 och 12 meters djup för att stå emot stora bomber.Man fick prova att krypa genom en 100 meter lång tunnel. Ja, fotot är kolsvart.Men det har installerats en och annan lampa också.
Ursprunligen var tunnlarna jättesmala, men den här har förstorats rejält för att turister ska få plats. Jag kunde gå på huk ungefär 60 meter och sedan krypa resten.
Soldaterna i tunnlarna åt mycket kassava, och vi fick smaka. Det smakade som potatis men mer träigt. Inte så gott men helt ätbart.Det fanns en skjutbana där man fick skjuta. Jag provade AK-47.Till lunch fick vi lite olika vietnamesiska grejer.
Sedan åkte vi till Mekongdeltat.
Guiden berättar om de fyra öarna i mekongfloden som kallas drakens ö, fenixens ö, enhörningens ö och sköldpaddans ö.
Men först åkte vi bara över till andra sidan floden. Där fanns en fabrik som gjorde kokosnötgodis för hand.
Vår guide förklarar hur de gör godiset.Stationen som sätter på papper.
Godiset var jättegott så vi köpte en påse.
De som ville fick smaka på ormvin (inte jag 😬).
Sedan åkte vi till enhörningens ö.
Fruktsmakning.Vi smakade på en dricka av den här kokosnötsliknande frukten.Båttur.En biodling. Vi fick smaka på honung, ett par olika honungssnacks och drottninggelé (inte särskilt gott).
Museet visade en del spännande, intressanta och hemska föremål, bilder och berättelser från kriget. Museet borde haft åldersgräns.
Men man fick ingen helhetsbild av vad som hände i kriget eller vad det handlade om, och de pratade nästan bara om hur USA krigade och inget om andra sidan. Till exempel nämndes inte tunnlarna alls i hela museet.
Det finns många kommunistiska affisher som den här längs gator i Vietnam. På just den här står det enligt Google översätt “Vietnams kommunistiska parti – den vietnamesiska arbetarklassens avantgarde, arrangören av den vietnamesiska revolutionens alla segrar”.
Sedan kollade vi snabbt på katedralen Notre-Dame i Saigon och det kända postkontoret innan vi hoppade på sovtåget mot Da Nang och Hoi An.
